Det här är poddens mest personliga spår. Inga systemval, inga leverantörsjämförelser. Bara frågan om vad tekniken gör med oss, och vad vi gör med varandra medan den gör det.
Två veckor möts här. Aldrig för sent handlar om känslan av att stå utanför, och om varför den känslan nästan alltid ljuger. Tillit i AI-eran går ett steg längre och frågar vad som händer med relationer när något alltid är tillgängligt, alltid tåligt och aldrig trött.
Avsnitten landar sällan i en slutsats. Det är avsiktligt: frågorna har inget rent svar, och ett samtal som låtsas ha det blir inte trovärdigt.
Lyssna på avsnitten
Jag är för gammal för det här
Om känslan av att stå utanför när alla pratar om AI, varför den känns så tung, och varför den nästan alltid ljuger.
Det första steget
Om det allra minsta första steget, den enda frågan man vågar ställa, och varför den är mycket mindre skrämmande än man tror.
När barnbarnet suckar
Om det ömtåliga i att bli lärd av någon yngre, om suckar och otålighet, och om hur man tar emot hjälp med sin värdighet i behåll.
Det du redan kan
Om att det du burit med dig hela livet, omdömet och människokännedomen, är precis det som gör dig oumbärlig i AI-eran.
Vem tröstar oss klockan tre på natten?
Kina stängde ner flera AI-sällskapsappar över en natt. Användare skrev avskedsbrev till sina AI-vänner. Vi frågar varför det gjorde ont.
Behöver vi skolan när AI kan allt?
Ett samtal om kunskap, gemenskap och vad vi riskerar att tappa bort när svaret alltid finns i fickan.
Den som lyssnar bäst
Vad gör det med oss när en maskin har mer tålamod än folk vi älskar? Den lyssnar inte bättre, den lyssnar annorlunda.
Varför känslan av att vara för sent ute nästan alltid ljuger
Den som varit i arbetslivet länge har sett en våg av ny teknik förut. Datorn, internet, mobilen, kassasystemen. Varje gång fanns samma känsla, och varje gång visade det sig att erfarenheten av människor var det som bar över.
Det som faktiskt stänger dörren är sällan åldern. Det är föreställningen om att tåget redan gått, och att man borde ha börjat för länge sedan.
Det obekväma i att något alltid är tålmodigt
En AI blir aldrig irriterad, har aldrig en dålig dag och avbryter aldrig. Det låter enbart positivt tills man märker att jämförelsen smyger sig in i vardagen: att man blir kortare i tonen mot kollegan, eller glömmer fråga hur någons dag varit.
Frågan avsnitten lämnar öppen är om tekniken skapar den ensamheten eller bara gör en ensamhet synlig som redan fanns.
Så kommer du igång
- 1.Ställ en enda fråga i en chatt, på ditt eget språk. Det räcker som start.
- 2.Be om hjälp av någon yngre, och be dem visa långsamt i stället för att göra åt dig.
- 3.Om du visar någon något: välj värme framför effektivitet. Annars slutar de fråga.
- 4.Räkna in din erfarenhet. Omdöme växer bara i en människa över tid.
- 5.Lägg märke till om du blivit kortare i tonen mot människor. Det är signalen.
Vanliga frågor
Är man för gammal för att lära sig AI?
Nej. Det som avgör är nyfikenhet och att få börja i liten skala, inte ålder. Rickard gick själv från ett helt yrkesliv i besöksnäringen till att arbeta med AI utan att gå en enda kurs.
Vad är ett rimligt första steg?
En enda fråga i en chatt, ställd på svenska om ett problem du faktiskt har idag. Inte en kurs, inte en app, inte en plan. Den som ställt en fråga har redan börjat.
Kan AI göra oss ensammare?
Podden landar inte i ett rent svar, och det är avsiktligt. Det som går att säga är att något som alltid är tillgängligt och aldrig kräver något tillbaka är enklare att vända sig till än en människa, och att det är värt att lägga märke till om det börjar ersätta samtal i stället för att komplettera dem.
Varför är rösterna i podden AI-genererade?
För att formatet gör det möjligt att gestalta flera perspektiv i samma samtal utan att utge sig för att vara verkliga personer. Det deklareras öppet i varje avsnitt, på covern och på varje avsnittssida. Det redaktionella ansvaret för ämnen och innehåll är mänskligt.