Ditt varumärkeslöfte i AI-eran

Tänk dig en restaurang där matsvinnet hamnar i Rapport varje fredag. Helt utan att någon räknat. Eller där schemat för helgen liksom bara ligger där på måndag morgon. Klart!

Anpassat efter vädret. Anpassat efter bokningarna. Det låter som framtiden. Men det är det inte.

Det händer i restauranger runtom i Sverige. Just nu. Välkomna till Gästen först, Sveriges första AI-podd för besöksnäringen. Jag heter Olivia och i den här podden ska vi prata med folk som verkligen jobbar i den här branschen.

Inte konsulter, inte hype, bara verkligheten. Idag bryter vi ner tre AI-verktyg som funkar i svenska restauranger just nu. Och vi pratar om vad som garanterat inte funkar, så att du som lyssnar har något konkret att gå hem med. Med mig i dag: Rickard Wilhelmsson.

Sommelier, Food and Beverage Manager och numera grundaren av restaurang AI. Han har stått i salen i nästan tjugo år. Aldrig i köket. Det ska vi komma till.

Hej, Rickard! Hej Olivia. Tack för att jag får vara med. Lite kul att vara först också.

Det finns ingen sådan här podd på svenska än. Det är på sin plats. Du har en del bakom dig. Vi börjar i början.

Hur hamnade du här? Jag är från Västerås, industristad, och hemma har vi inga restaurangmänniskor, inte alls. Men jag fastnade ändå. Mitt allra första jobb var Max hamburgare.

Jag var femton. Sen rullade det på, liksom av sig själv. Hotell och restaurangskolan, studenten och så hamnade jag i Göteborg ganska snart efter det. Och vad gjorde du där?

Jag kom in via restaurangassistans och det är ett ganska genialt sätt att lära sig branschen. Du jobbar lite överallt. En kväll på en finrestaurang, nästa på en konsertarena, en bröllopshelg på något hotell. Du får se hela bredden och du blir snabbt jävligt bra på att läsa rummet.

Och därifrån fick jag in foten på Grand Hotel Opera. Det var ett ärofyllt uppdrag, en av Göteborgs finaste. Jag stannade en kortare tid där tills jag fick höra talas om Norge. Och vad var Norge för dig?

Jag ska vara ärlig, det var pengar. Punkt. Jag var tjugo, tjugoett, hade hört snacket från andra i branschen att man kunde tjäna riktigt bra och jag var inte annorlunda än någon annan i den åldern. Så jag drog.

Oslo blev en lång period. Jag jobbade på flera olika ställen. Det jag minns mest är en konstinspirerad krog som låg på Tjuvholmen, Bölgen och Moj. Det uttalas Bölgen och Moj.

Speciell kundkrets. Mycket folk med mycket pengar, advokater, mäklare och om jag ska vara ärlig, alldeles för mycket pengar i omlopp. Det formade mig på gott och ont. På vilket sätt formade det dig?

Jag minns en kväll, sent på sommaren. Det kom in ett sällskap vid midnatt, fyra personer, och jag förstod direkt att kvällen hade gått åt helvete för dem. Jag visste det innan de satt sig. Det är det branschen lär dig att läsa människor.

Och det är där jag tror jag landade. Att service inte är att fråga dem om de vill ha en till drink. Det är att se vad de behöver i exakt det ögonblicket. Det var också där jag tog min sommelierutbildning, norsk sommelierutannelse 2014 plus food and beverage management, bartender, barista, bred grund.

Och så drog du hem igen? Det blev rätt så småningom. Det jag landade i var Steam Hotell hemma i Västerås som spachef, vilket var nytt för mig. Jag hade inte jobbat på spa tidigare, men besöksnäring är besöksnäring, människor som ska känna sig välkomna.

Och än vad kommer du från finrestaurangssidan? Böljen och moi. Grand Hotel Opera. Det är inte riktigt vad man väntar sig att höra därifrån.

Det här om att gästen ska känna sig som hemma. Nej, och jag tänker det är därför jag landade där jag landade. Det stela, det avmätta som ska signalera att det är fint. Det säger ingenting mig längre.

Jag vill att gästen ska känna sig som när du bjuder hem dina bästa vänner. Det är inte performance, det är äkta och jag tror branschen mår bra av lite mer av den känslan. Och så bygger du ett techbolag. Det är inte vad man förväntar sig från en sommelier.

Nej, det är väl det. Men det är en sida av mig som funnits hela tiden. Jag har alltid varit teknikkillen. De ungs att jag plockade isär datorer hemma, byggde egna, spelade mycket.

Det intresset har funnits i botten. Och i alla restauranger jag jobbat på så har det blivit jag som tagit hand om tekniken. Det är jag som suttit och fipplat med kassasystemet när det krånglat. Det är jag som ställt ombord bokningssystemet, premaläggning, allt sånt.

Det har bara hamnat på mig naturligt. Och vad var det som triggade restaurang-AI då? Jag tröttnade, helt enkelt. Jag tyckte vi la för mycket tid på fel saker, pappersarbete, administrativt.

Tid som inte gick till gästen, som inte gick till hantverket. Och jag bestämde mig för att göra något åt det. Och det är där det blir lite roligt. Jag ger mig in i att bygga teknik åt den bransch som har lägst marginaler för att investera i ny teknik.

Det är ironiskt. Man kan skratta åt det. Men det är där jag tycker behovet är störst. Januari 2025 startade jag restaurang AI.

Drygt ett år senare driver jag det vid sidan av. Jag jobbar fortfarande. Jag bygger på kvällarna, på morgonarna, när jag kan. Men det är ju en ganska stor risk du tar.

Jobb på dagarna, bygga bolag på nätterna. Vad händer om det inte funkar? Då har jag i alla fall lärt mig en hel del på vägen. Och det är inte ingenting.

Men det är inte dit jag siktar. Jag har sett tillräckligt många krögare slita ut sig på fel saker. Det jag bygger ska göra skillnad. Annars är det bortkastat.

Okej, du jobbar med det här varje dag. Vad är det som du sett funkar i restaurangen just nu? Tre saker som jag är ganska säker på funkar. Schema, svinn, recensioner.

Schema. Svenska företag som Quinyx och Kaspeko, de tittar på era historiska bokningar, kollar väderprognosen, föreslår ett schema på minuter. Sånt som annars tar timmar varje vecka. Quinyx kör hos McDonalds Sverige.

Kaspeko har precis lanserat sin AI-funktion. Funnits länge, blivit riktigt bra senaste åren. Svinn är ännu enklare. Kamera över sopkärlet i köket.

Den fotar varje gång någon slänger något. Du får en rapport på fredag. Vad slängdes mest? När?

Ikea kör det i hundratals kök globalt. Företaget heter Winnow. Genomsnittlig restaurang sänker svinnet med fyrtio till femtio procent inom första året. Det är pengar i kassan.

Recensioner, min favorit. Notis kommer in. Klicka. Tre förslag på svar i din restaurangs ton.

Justera två ord. Klart. Du har svarat på alla recensioner i samma vecka. Inte en gång per kvartal.

Och vad är det som inte funkar? För det här låter ju nästan för bra. Mycket. Jag har en kund, en krögare i Mälardalen.

Innan han kom till mig hade han betalat åttiotusen kronor för ett bokningssystem med så kallad AI. Stort, glänsande gränssnitt. Imponerande demos. Ingen i hans personal använder det.

För det var byggt för en IT-avdelning. Inte för en kvällsservis klockan elva. Det är där jag ser mest haveri. Allt som handlar om att ersätta den mänskliga kontakten i salen.

Robotbartendrar, robotvärdar. Det blir kallt. Gästen märker direkt. Det funkar som kuriosa, inte som affärsmodell för en vanlig restaurang.

AI ska finnas bakom kulisserna, inte i mötet med gästen. Det är min tvärsäkraste regel. Innan vi avslutar. Du driver alltså det här ovanpå ett vanligt jobb.

Hur håller man ihop allt? Träning, det är min grundbult. Jag älskar att träna och jag kallar det självledarskap. Det handlar om att ta hand om sig själv för att orka leverera.

I den här branschen är dagarna långa, oregelbundna. Du jobbar när andra är lediga och om du inte har egna rutiner som du värnar, då sliter det ut dig. Träning, sömn, kost. Det är inte glamoröst, men det är skillnaden mellan att hålla i ett år och att hålla i tio.

Och ändå är det många i branschen som aldrig lär sig det. Vad är det som gjorde att du landade där? Förmodligen just det, att jag sett tillräckligt många bränna ut sig och insett att det inte är heroiskt. Det är dåligt självledarskap.

Branschen kallar det dedication. Jag kallar det dålig planering. Okej, sista frågan. Någon lyssnar nu och tycker det här lät spännande.

Vad är allra första steget för att börja prova AI? På måndag morgon. Börja smått och börja gratis. Det enklaste, gå in på chatten på OpenAI punkt com.

Det är gratis. Skriv. Jag driver en restaurang som heter X i staden Y. Hjälp mig svara på den här recensionen och klistra in en recension du fått.

Se vad som kommer ut. Det tar fem minuter. Du behöver inte köpa något, du behöver inte anställa någon konsult. Bara leka, förstå vad det är.

Sen kommer du själv börja se var i din verksamhet det här skulle göra mest skillnad. Sista frågan på riktigt. Någon lyssnar nu, halvt övertygad, halvt skeptisk. Vad säger du till den personen?

Att det inte handlar om teknik. Det handlar om tid. Tid med gästen. Tid till hantverket.

Tid till sig själv. Allt det här verktyget gör är att ge dig tillbaka tiden som annars går till pussel och papper. Och resten är upp till dig. Branschen förtjänar bättre verktyg än den har i dag.

Tack, Rickard! Det var precis det vi behövde höra för att sätta i gång det här. Och tack ni som lyssnat hela vägen. Det här var gästen först.

Vi hörs igen snart! Tack Olivia! Tack ni som lyssnar!