Kameran på jobbet: trygghet eller kontroll?

Det här är ett tänkt exempel. Ingen verklig person och ingen verklig arbetsplats. Kvart i ett, natten mot söndag. En cocktailbar i en mellanstor stad.

Det luktar citronskal och blött golv och diskmaskinen bakom baren dånar som ett tåg. Bartendern tolkar av bardisken och tittar upp som hon har gjort hela kvällen mot en liten svart kupol i taket. En kamera. Den sattes upp efter en kväll då en gäst kastade ett glas mot personalen.

Ägaren sa det rakt ut när den kom upp. Den är för er skull. Och det stämmer. Bartendern kände sig tryggare redan första helgen.

Men kameran pekar inte mot dörren. Den pekar mot bardisken, mot henne. Varje kväll från första glaset till sista. Trygghet för vem?

En kamera och två sätt att se på den. Idag ska vi ta reda på vad reglerna säger och var de tar slut. Välkomna till Gästen först. Jag heter Olivia och det här är tisdagens avsnitt.

Med mig har jag som vanligt Rickard Wilhelmsson som har stått i salen i många år. Hej Rickard. Hej Olivia. Och jag måste säga att den där bartendern gör mig lite kluven redan nu.

Bra, då har vi något att jobba med. Och så har vi en gäst i dag, Daniel. Han är en gestaltad röst och i det här samtalet är han jurist med inriktning på dataskydd. Välkommen Daniel.

Tack. Två saker innan vi börjar. Det första, allt jag säger är min tolkning av vad myndigheterna själva skriver. Det andra, det här är allmän information.

Svaret för ett enskilt ställe beror på platsen och på en egen avvägning. Det låter som det klassiska juristsvaret. Det beror på. [skrattar] Det är det ärligaste svaret i hela yrket. Men jag lovar att säga mer än så i dag.

Vi håller dig till det. Vi börjar med det enklaste. Om jag driver en bar och vill sätta upp en kamera måste jag söka tillstånd? Nej.

Sedan april 2025 behöver ingen ansöka om tillstånd hos IMY, Integritetsskyddsmyndigheten. Och enligt IMY har ett privat företag som en krog i regel inte behövt det sedan 2018. Så då är det fritt fram. [skrattar] Där kommer fällan. Myndigheten skriver själv att det inte betyder att bevakningen automatiskt är tillåten.

Tillståndet försvann, men kraven finns kvar. Vilka krav då? Enligt IMY kommer det mesta från dataskyddsreglerna. Krogen behöver ett skäl som håller och det prövas i en så kallad intresseavvägning.

Å ena sidan behovet av att bevaka, å andra sidan intresset hos den som blir filmad att slippa bli filmad. Sedan ska det, enligt myndigheten, finnas en tydlig skylt. Och om kameran kan ta upp ljud ska man upplysa särskilt om det. Måste jag skruva ner min avvägning?

Här blir det lite krångligt. Enligt IMY finns det inget uttryckligt krav i kamerabevakningslagen på att en privat restaurang ska dokumentera avvägningen. Men dataskyddsförordningen har en princip om ansvarsskyldighet. Man ska kunna visa att man följer reglerna.

Så man behöver inte skriva ner det, men man ska kunna visa det. [skrattar] Ja, och det enklaste sättet att visa något är att ha skrivit ner det. IMY skriver att man har nytta av att dokumentera. Det låter som en mormors syn på kvitton. Den mormon hade blivit en utmärkt dataskyddsjurist.

Och vem kontrollerar det här? IMY granskar i efterhand, till exempel efter ett klagomål. Och på myndighetens egen sida står det: IMY vet inte hur många bevakningskameror det finns. Myndigheten som har tillsyn över kamerorna vet inte hur många de är.

Nej, det finns ingen anmälningsplikt och inget tillstånd längre. Enligt myndigheten gör det att den i praktiken inte kan räkna dem. Okej, nu till krogen. IMY har en egen guide för restauranger, barer och klubbar.

Daniel, vad står det där? Utgångspunkten är tydlig. Restauranger och barer är platser där människor samlas för att umgås och stannar länge. Därför väger integritetsintresset med myndighetens egna ord mycket tungt.

Och normalt sett krävs det en omfattande problematik med brott för att kameran ska vara tillåten. Omfattande. Hur mycket är omfattande? Det finns ingen siffra.

Men IMY skriver att brotten och incidenterna normalt bör ha inträffat de senaste cirka tre åren för att räknas. Och att det är viktigt att löpande dokumentera brott och incidenter. Och så finns det en mening i guiden som gäller exakt Olivias bartender. Min bartender.

Hon är påhittad, men hon har redan fått en plats i avsnittet. Kontinuerlig bevakning vid ett restaurangbord eller en bardisk är, enligt myndigheten, i princip aldrig tillåten. Det är platser där människor befinner sig länge. Men kameran i exemplet satt där för hennes skull, inte för att titta på gästerna.

Jag vet. Och guiden säger också att integritetsintresset väger tungt i personalutrymmen och andra ytor där personalen är länge. IMY skriver att anställda i regel inte ska behöva bli bevakade på sin arbetsplats. Så kameran är tveksam både för gästerna vid baren och för bartendern bakom den.

Ja, min tolkning. Den lyckas vara problematisk åt två håll samtidigt. Och köket, det är väl där personalen är som längst? Guiden nämner inte köket med ett enda ord.

Min tolkning är att ett kök är en yta där personalen är länge och då väger personalens integritet tungt. Den formuleringen finns inte i guiden. Var kan en kamera vara tillåten då? Här blir det mer hoppfullt.

Guiden nämner flera lägen där det kan gå. Vid entrén och i kön sena kvällar om det behövs för att skydda personal och ordningsvakter. Men bara vid entrén och där kön bildas. Vid kassan väger integriteten oftast något lättare eftersom ingen står där länge.

Men det gäller bara om kameran inte fångar gäster som väntar på att betala eller andra gäster i lokalen. Efter stängning eller när ett inbrottslarm går är bevakning i regel tillåten. Och en sak till, den mest intressanta. Vad då?

Bevakning som startar när någon utlöser ett överfallslarm. Den kan vara tillåten eftersom behovet väger tyngre medan brottet pågår. Men den ska sluta så snart situationen är över. Det är klokt tänkt.

Kameran sover tills den behövs. Precis. Spara den tanken för vi kommer tillbaka till den. Då tar vi personalen.

IMY har en egen sida om kamerabevakning av anställda, uppdaterad i juni i år. Vad är huvudregeln? Den tyngsta meningen är den här: Myndigheten anser att det inte är tillåtet att kamerabevaka anställda i syfte att kontrollera hur de presterar. Enligt IMY är ljud normalt inte heller tillåtet på en arbetsplats.

Omklädningsrum och toaletter ska som regel inte bevakas. Lunchrum och vilorum är särskilt känsliga. Och dolda kameror, utan att den som bevakas får veta det, är inte tillåtna. Så chefen som sitter hemma i soffan och kollar kameran i mobilen för att se om alla jobbar. [skratt] Om syftet är att se om folk jobbar, då handlar det om att kontrollera prestation.

Och det är precis det IMY säger nej till. Den kameran tänker jag inte försvara. Det är en annan kamera jag tänker på. Jag vet.

Du vill försvara kameran som skydd och för den finns det plats. Men personalen själv säger ja då. Om alla skriver under på att de är med på det. Det räcker inte.

IMY skriver att anställda står i ett beroendeförhållande till sin arbetsgivare och därför som regel inte kan ge ett sådant frivilligt samtycke som dataskyddsförordningen kräver. Det är egentligen ganska rimligt. Den som är ny och vill ha fler pass säger sällan nej till sin chef. Där har du hela tanken bakom regeln.

Och en sak är central. Filmen får inte byta syfte på vägen. IMY har ett exempel. En arbetsgivare som filmar för att förebygga brott får inte sedan gå igenom samma material för att se hur ofta de anställda tar rast.

Kameran får alltså inte byta jobb mitt i passet. Det är en bättre sammanfattning än min. Och facket? Måste man förhandla innan man sätter upp en kamera?

Under vissa förutsättningar skriver IMY. Enligt medbestämmandelagen ska en arbetsgivare med kollektivavtal förhandla innan den beslutar om en viktigare förändring. Och även utan kollektivavtal kan man behöva förhandla om frågan särskilt rör anställda som är med i facket. Det bedöms i varje enskilt fall om en kamera är en sådan förändring.

Säg att det händer något. En gäst blir våldsam och allt finns på film. Vad får man göra med filmen? Enligt IMY får man lämna den till polisen i samband med en polisanmälan.

Men IMY skriver att filmen inte får spridas i sociala medier och att man inte får dela bilder på misstänkta gärningspersoner med andra arbetsplatser. Och hur länge får man spara filmen? IMY har en tumregel på tre dygn. Den kommer från Europeiska dataskyddsstyrelsen.

Det är ingen lag. Har man ett konkret behov av längre tid kan det vara tillåtet, men ju längre tid desto noggrannare måste man motivera det. Tre dygn? Det är kortare tiden en citron håller sig i en bar.

Det beror på baren. [skratt] Det beror på. Nu låter du som Daniel. Nu vill jag ha in några siffror, för vi har pratat om hot och våld som om vi visste hur vanligt det är. Arbetsmiljöverket låter SCB fråga sysselsatta om deras arbetsmiljö.

Den senast publicerade undersökningen gjordes hösten 2024. Daniel, du har räknat på den. Ja, frågan är om man har varit utsatt för våld eller hot i sitt arbete under det senaste året. Inom hotell och restaurang svarade ungefär var femte att det hänt minst en gång, nitton procent.

Och för alla branscher sammantaget är det också nitton procent. Lika inom felmarginalen. Lika? Jag hade trott att branschen låg högre.

Det tror många. Men enligt den här undersökningen ligger hotell och restaurang på snittet. Vård och omsorg ligger klart högre på trettionio procent om man räknar på samma sätt. Den som har jobbat sena kvällar i en sal vet hur det kan kännas, men en känsla är ingen statistik.

Och några förbehåll. Det är egna svar och knappt trettio procent av de som tillfrågades svarade. Frågan säger inte heller vem hotet kom ifrån. En gäst, en kollega eller en chef?

Det går inte att se. Finns det något som sticker ut för branschen? Ja, kränkande särbehandling från andra än chefer och kollegor, till exempel kunder. Tio procent i hotell och restaurang mot sex procent i snitt.

Och sexuella trakasserier från andra, till exempel kunder. Sju procent mot två. Bland kvinnor som arbetar i restaurang, catering och bar är det tretton procent som uppger sexuella trakasserier från andra. Snittet för alla kvinnor är fyra procent.

Det är en stor skillnad. Kanske är det där vardagen finns i kommentarerna mer än i slagsmålen. Men det är bara min känsla. Ingenting i undersökningen mäter kameror.

Den säger inget om huruvida en kamera hade hjälpt mot en enda av de här händelserna. Nu till den andra myndigheten i den här historien. Arbetsmiljöverket. Rickard, du sa i början att du är kluven.

Ja, för arbetsgivaren har ett ansvar som inte är frivilligt. Arbetsmiljöverkets föreskrifter säger att arbetet ska ordnas så att risken för våld eller hot om våld förebyggs så långt som möjligt. Enligt föreskrifterna ska personalen också snabbt kunna få hjälp om något händer. Larm om det behövs för säkerheten.

Att förebygga är ett krav, ingen rekommendation. Säger Arbetsmiljöverket något om kameror? I Arbetsmiljöverkets föreskrift om planering och organisering av arbetsmiljöarbete nämns kamera en gång i ett allmänt råd i kapitlet om ensamarbete. Det gäller när det finns risk för olyckor.

Där står att arbetsgivaren, för att någon snabbt ska få hjälp, kan behöva ordna sådant som kamerabevakning vid riskzoner. Med en hänvisning till kamerabevakningslagen. Men allmänna råd är inte bindande och i kapitlet om våld och hot nämns larm och andra tekniska hjälpmedel om det behövs. Kamera nämns inte uttryckligen.

Och regeringen skrev i sin arbetsmiljöstrategi i maj i år att arbetsgivaren har ansvar för att förebygga och hantera våld, hot och trakasserier. Det skrev de. Och de räknar upp vad som kan göras. Åtgärder i den fysiska miljön, mindre ensamarbete, bättre rutiner och utbildning.

Kamera nämns inte. Nej, men Arbetsmiljöverket förbjuder den inte heller. Ni har läst samma dokument och hittat olika saker i det. I salen kallas det att läsa av bordet.

Och hos oss kallas det att läsa förarbetena. Det är betydligt mindre roligt. Och så det färskaste beslutet. IMY fattade i juni i år ett beslut om ett vaktbolag.

Daniel, berätta och säg gärna vad det inte handlar om. Det handlar inte om restaurang, hotell eller bar. Det gäller förare i bolagets egna bilar. Enligt beslutet hade bolaget kameror inuti bilarna riktade mot förarna.

Kamerorna analyserade bilden i realtid. Systemet kontrollerade om föraren rökte, tittade i mobilen, var ouppmärksam eller saknade bälte. Först kom en varning i bilen. Om föraren inte ändrade beteendet inom tio till tjugo sekunder registrerades händelsen.

Och enligt IMY gick vissa varningar vidare till arbetsgivaren. Så ett system som analyserar bilden av föraren under hela färden. Under ett pilotprojekt, ja. Inspelningen gällde hundranitton förare i omkring femtiotre bilar.

Bevakningen hade avslutats. Och motivet var säkerhet gissar jag. Delvis Syftet var att förebygga olyckor och skador. Men de intressen som prövades var också fordonsekonomi, försäkringsfrågor och utredning av fel i tjänsten.

Och det handlade om förarnas eget körbeteende, inte om skydd mot hot från andra. Bolaget hänvisade också till arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Myndigheten svarade att de bestämmelserna var allmänt hållna och inte tillräckligt tydliga och precisa för att man skulle kunna förutse intrånget. IMY godtog att bolagets intressen var verkliga.

Utredningen gav visst stöd för att bevakningen kunde ha varit nödvändig, bland annat eftersom andra åtgärder hade prövats utan tillräcklig effekt. Och ändå? Och ändå fann IMY vid en sammantagen bedömning att bolagets intressen inte vägde tyngre än de anställdas rätt att slippa kontinuerlig kamerabevakning på jobbet. Trots att syftet var att förebygga skador?

Trots att det fanns visst stöd för att det behövdes? Ja, det blev en formell tillrättavisning. Ingen sanktionsavgift. Det var ett beslut från en tillsynsmyndighet som kan överklagas, inte en dom.

Men IMY skriver också att lagstridig övervakning av anställda som sker upprepat eller systematiskt normalt bör motivera en kännbar sanktionsavgift. Så det var ett varningsskott. Det är din tolkning och den är inte orimlig. Myndigheten förklarade att det stannade vid en tillrättavisning eftersom det var ett begränsat pilotprojekt som redan hade avslutats.

Säkerhet åt ena hållet, integritet åt det andra. Och en förare mitt emellan. Trygghet för vem? Men nu ett annat beslut.

Det är lätt att tro att myndigheten är emot alla kameror. Varsågod, jag tror att jag vet vilket. Biljettkontrollanterna. Ett kollektivtrafikbolag gav sina kontrollanter kroppskameror för att förebygga och dokumentera hot och våld mot dem.

Det stämmer. Det beslutet är från 2021 och det gäller kollektivtrafik. Och en sak godtog IMY. Att kontrollanten själv startade en inspelning när en hotfull eller våldsam situation pågick.

Varför godtogs det? För att bolaget kunde visa med siffror att kontrollanterna utsattes för brott och att bolaget hade prövat annat som utbildning och ordningsvakter. Och en egen iakttagelse, inte myndighetens. Kameran pekade utåt mot de som kontrollanterna mötte.

I vaktbolagets bilar pekade kameran mot föraren. Det är en viktig skillnad. Men stod kameran avstängd resten av tiden? Nej, och det är en intressant detalj.

Kamerorna spelade hela tiden in bild och ljud, men bara i ett rullande minne som sparade den senaste minuten. Det tyckte IMY var för mycket. Högst femton sekunder hade kunnat godtas. Femton sekunder?

Det hinner hända mycket på femton sekunder. Det gör det. Och bolaget menade att de allvarliga incidenterna minskade med kamerorna. Men det är bolagets egen slutsats och vi har inte hittat någon oberoende mätning av det.

Bolaget hade också ett tredje syfte. Kontrollanterna startade en inspelning varje gång de skrev ut en tilläggsavgift för att säkerställa vem resenären var. Det underkände IMY. Samma beslut gav bolaget sexton miljoner kronor i sanktionsavgift.

Avgiften gällde minuten som kameran sparade bakåt, identitetskontrollen och brister i informationen till resenärerna. Sexton miljoner? Står det beloppet kvar? Nej.

Förvaltningsrätten satte ner avgiften till tolv miljoner och kammarrätten till åtta. Enligt IMY, som själv är part i målet, skickade högsta förvaltningsdomstolen i juni i år tillbaka delen om informationen till kammarrätten för en ny prövning. Den delen är inte avgjord. Vilket belopp som till slut gäller är alltså inte klart.

Så nu vill jag höra vad ni själva tycker. Rickard, var står du? Jag står här. Arbetsgivaren har två myndigheter att svara inför.

Arbetsmiljöverket säger förebygg våld och hot så långt som möjligt och se till att personalen snabbt får hjälp. IMY kan underkänna en kamera även när den sattes upp för att förebygga skador. Min läsning är att ingen av reglerna säger exakt hur de ska vägas mot varandra. Avvägningen hamnar hos den som driver stället, ofta en liten krog utan en enda jurist.

Daniel, visa mig regeln som säger hur många incidenter som räcker. Eller exakt var kameran får sitta för att både Arbetsmiljöverket och IMY ska vara nöjda. Den regeln finns inte såvitt jag har hittat. Det kan jag inte visa dig.

Tack, det var det jag ville höra. Vänta lite. Du får inte gå riktigt än. Han är redan på väg ut.

Mitt argument är det här. Trygghetsmotivet räcker inte ensamt, hur gott det än är. I fallet med vaktbolaget fanns skadeförebyggande motiv, prövade alternativ och visst stöd för att bevakningen behövdes. Och ändå vägde de anställdas rätt tyngre.

Där gällde det förarnas körbeteende, men som jag ser det är principen densamma. Och samtycket duger inte eftersom de är beroende av den som har satt upp kameran. Och för just krogen kräver IMY normalt en omfattande problematik med brott som är dokumenterad och inte äldre än cirka tre år. Branschen som helhet ligger på snittet när det gäller hot och våld.

Du kan alltså inte säga att hela branschen har den problematiken. Det måste visas plats för plats. Det säger jag inte heller. Jag säger att de ställen som har problemet ska kunna skydda sin personal utan att behöva gissa.

Då kommer min sista fråga. Kan du lova att filmen bara tjänar det syfte man angav när kameran kom upp? Att ingen chef någonsin tittar för att se vem som tar för långa raster? Nej, det kan jag inte lova och ingen kan lova det för alla ställen.

Och där har du mitt argument. Då ställer jag en fråga tillbaka. Ditt överfallslarm, kameran som sover tills någon trycker. Hjälper det den som blir slagen innan hon har hunnit trycka?

Nej, det gör det inte. Det är en svagare lösning just i det ögonblicket och det vet jag. Men min tolkning står fast. En kamera som alltid är på och riktad mot personalen är oftast ett för stort intrång, även när den sattes upp av rätt skäl.

Och jag står kvar vid att en regel som inte säger hur man ska göra lägger hela risken på den som står bakom baren. Där lämnar vi det. Ni har fått varsin fråga ni inte kunde svara ja på och ingen har backat. Och jag tänker inte tvinga fram en förlitning.

Nu till schemat. För kameran är inte det enda system som håller koll på personalen. Det finns också system som föreslår schemat åt chefen. Jag vet inte hur många krogar som låter ett system lägga schemat.

Inte jag heller. Men Arbetsmiljöverket har en sida om något de kallar algoritmisk arbetsledning, uppdaterad i februari i år. Och där nämns schemaläggning och bemanning uttryckligen. Vad betyder algoritmisk arbetsledning på vanlig svenska?

Att digital teknik stödjer eller automatiserar beslut om hur arbetet leds och organiseras. Alltså när ett system gör en del av det som en chef brukade göra. Arbetsmiljöverket pekar på risker. Att tidspressen och arbetstakten ökar, att man får mindre handlingsutrymme, att man ständigt känner sig övervakad och att kontakten med cheferna minskar.

Och myndigheten skriver att de som berörs och eventuella skyddsombud ska få vara med och riskbedöma nya system före och efter att de införs. Och att det alltid behöver finnas en mänsklig kontroll av tekniken. Vilka branscher tar de upp? Transport, lager, bank och finans.

Hotell och restaurang nämns inte. Det säger inget om branschen och jag har inte hittat någon mätning. Är ett schema som ett program har lagt ett förbjudet automatiskt beslut? Huvudregeln är att man har rätt att slippa beslut som fattas helt automatiskt och som påverkar en i betydande grad.

Men IMY skriver att det som utgångspunkt inte är ett sådant beslut, så länge en människa fattar själva beslutet och systemet bara är ett stöd. Men det kan ändå vara ett sådant beslut, beroende på hur det går till. Jag har inte hittat något fall där någon har prövat det för ett schema. Och den som har jobbat i en sal vet att schemat inte är någon bisak.

IMI är också tydlig med en princip. Uppgifter som samlas in för ett ändamål, till exempel bemanningsplanering, får inte nyttjas för andra ändamål som inte är förenliga med det första. Och när arbetsgivarens skäl vägs, väger säkerhet tyngre än effektivitet. Så uppgifterna från schemat får inte byta jobb hur som helst.

Och kameran som sattes upp för tryggheten får inte bli schemat hjälpreda. Och så Europeiska unionens AI-förordning. Daniel, vad gäller redan i dag? För arbetsplatsen är det här det viktigaste som redan gäller.

Sedan andra februari 2025 är det förbjudet att låta ett AI-system uttyda en persons känslor på arbetsplatsen. Undantag finns för medicinska skäl och säkerhetsskäl. Sedan samma datum finns också ett krav om AI-kunnighet. Den som tar ett AI-system i bruk ska vidta åtgärder för att främja AI-kunnighet hos sin personal.

Och det mesta av förordningen gäller sedan augusti i år. Uttyda känslor. Hur ser det ut i verkligheten? Europeiska kommissionen ger exempel i sina riktlinjer.

Ta ett AI-system som drar slutsatsen att en anställd är olycklig, ledsen eller arg mot kunderna för att personen rynkar pannan eller inte ler. Det räknas som känsloigenkänning. Men att bara konstatera att någon ler är inte känsloigenkänning. Så enligt kommissionen får systemet se att servitrisen ler, men inte dra slutsatsen att hon är glad.

Det är nog det klokaste jag hört om AI på länge. Ett leende i salen är ofta arbete, inte en känsla. Det borde stå i förordningen. Två förbehåll.

Kommissionens riktlinjer är inte bindande. Bara EU-domstolen kan ge den bindande tolkningen och jag har inte hittat något mål där. Och restauranger nämns inte i avsnittet om arbetsplatser. Men riktlinjerna säger att begreppet arbetsplats ska tolkas brett, som alla platser där arbete utförs.

Min tolkning är att en krog räknas på samma sätt. Och säkerhetsundantaget. Kan en krog säga att den läser av personalens humör för säkerhetens skull? Kommissionen tolkar undantaget snävt.

Det gäller skydd av liv och hälsa, inte egendom, till exempel mot stöld. Gäller förbudet gästerna också? Nej, det gäller arbetsplatsen. AI som tolkar kunders känslor träffas inte av just det förbudet enligt kommissionen.

Men andra regler kan gälla. Det sägs att AI-förordningen sköts upp i somras. Stämmer det? Delvis, och det är lätt att blanda ihop.

En ändringsförordning i somras sköt upp kraven för AI-system med hög risk. Förbudet mot att uttyda känslor på arbetsplatsen ändrades inte. Och vad räknas som hög risk? Bland annat AI som fördelar arbetsuppgifter utifrån individuellt beteende eller personliga egenskaper.

Och AI som övervakar och utvärderar hur anställda presterar och beter sig. Där ska arbetsgivaren informera personalen och deras representanter innan systemet tas i bruk. Kraven ska gälla från den andra december 2027. Är ett schemaprogram hög risk då?

Det beror på vad det gör. Ett program som lägger schemat efter hur många gäster som väntas kan falla utanför. Ett som fördelar pass efter hur var och en har betett sig kan hamna innanför. Var gränsen går för en restaurang har ingen myndighet avgjort, såvitt jag har hittat.

Där kom det igen. Det beror på. En tankelek. Vad hade hänt om IMI hade godkänt vaktbolagets kameror i juni?

Min tolkning är att många arbetsgivare då hade kunnat peka på sitt arbetsmiljöansvar som skäl att filma personalen hela dagen. Och den omvända tankeleken. Vad hade hänt om det fanns en regel som sa exakt hur många incidenter en krog behöver för att få sätta upp en kamera vid entrén? Då hade alla räknat till precis det antalet och inte en incident till.

Ni är cyniska åt varsitt håll. Jag hade ändå tagit den regeln. Hellre ett tal att förhålla sig till än en gissning. Och då kommer vi till det som ingen mäter.

Daniel, du har en lista. Jag har inte hittat någon som vet hur många krogar och hotell som har kamera i salen, i köket eller i personalutrymmen. Vi har inte hittat någon oberoende svensk mätning av om kameror minskar hot och våld mot personal i restaurang eller hotell. Och inget publicerat beslut från IMI om kameror riktade mot personal på en krog.

Och någon mätning av hur personalen själv upplever kamerorna har vi inte hittat heller. Nej, det finns berättelser, men inga siffror som jag har kunnat kontrollera. En fråga till er båda. Om en arbetsgivare bara hinner göra en sak den här veckan, den som ger mest för minst, vad ska det vara?

Inte rådgivning, men ett sätt att få underlag inför en egen bedömning är att skriva ner varje incident. Datum, vad som hände, vem som var där. Utan det står man där med bara en känsla. Det passar med ansvarsskyldigheten.

Man ska kunna visa att man följer reglerna. Ett annat sätt. Gå runt och titta vart kamerorna pekar. Pekar någon mot bardisken, ett bord eller personalrummet har man sin första fråga.

Det hinner man på tio minuter före service. Snabbare än att läsa en enda av mina paragrafer. Bartendern vi började med står kvar bakom bardisken. Kameran i taket sattes upp för hennes skull och den har inte slutat titta på henne.

Trygghet för vem? Kanske beror svaret på vart kameran pekar när den är i gång och vem som får se filmen. Och på att någon har tänkt igenom det innan den sattes upp. Och er oenighet står kvar.

Rickard upplever att arbetsgivaren lämnas ensam med avvägningen. Daniel menar att tryggheten inte räcker som skäl när kameran ser personalen hela tiden. Ingen av er har ändrat sig. Och det tänker jag inte göra heller.

Inte jag heller. Tack Daniel för att du kom hit. Tack själv. Och kom ihåg att det här är allmän information.

Ert eget ställe kräver en egen avvägning. Imorgon flyttar vi blicken från taket till tallriken. Var kommer köttet ifrån? Och vad har en gäst rätt att få veta vid bordet?

Tack för att ni lyssnade på Gästen först. Olivia är en AI och alla röster här är AI-genererade, även min. Daniel är en gestaltad röst och ingen verklig person. Siffrorna är kontrollerade mot sina källor så långt vi har kunnat och där underlag saknades sa vi det