Räcker telefonen som legitimation?

[musik] Det här är ett tänkt exempel. Ingen verklig person och ingen verklig arbetsplats. Men alla som har mött gäster kommer att känna igen stunden. En fredag, tjugo över fyra, en regnig eftermiddag.

Receptionen på ett litet hotell. Det luktar blött ylle och nybryggt kaffe och en rullväska skramlar över stengolvet. Receptionisten har bett om legitimation. Gästen ler, klappar sig på fickorna och hittar ingen plånbok.

Istället håller han upp telefonen med legitimationen på skärmen och säger: Det här är jag. Receptionisten tittar på skärmen, sen på gästen. Bakom honom växer kön. Idag pratar vi om legitimationen som flyttar in i telefonen och om en fråga som låter enkel.

Räcker telefonen som legitimation? Vi börjar med en siffra. Den kommer från Internetstiftelsens undersökning som gjordes i januari och kom ut i slutet av september. Nittiotre procent av de som är arton år eller äldre hade nyttjat mobilt bank-id någon gång under det senaste året.

Det är nästan alla. Men den siffran gäller e-legitimation, till exempel när man loggar in. Den säger inget om att visa upp en legitimation i en dörr. Därför blir svaret på frågan inte ett enkelt ja.

Det beror på vilken av tre olika saker vi pratar om. Välkomna till Gästen först. Jag heter Olivia och det här är torsdagens avsnitt, det sista för den här veckan. Med mig har jag som vanligt Rikard Wilhelmsson.

Hej Rikard. Hej Olivia. Den som har jobbat i matsalen vet att man ser mycket av en människa när hon letar efter något i fickorna. Där syns det om hon är lugn eller stressad.

Det får du utveckla om en stund. Vi har också en medverkande i dag, Henrik. Henrik är en gestaltad röst, en påhittad specialist på digital identitet och e-legitimation. Det han säger är hans tolkning och ingen forskning.

Välkommen. Tack. Jag lovar att hålla isär det som står i källorna och det som är min egen bedömning. Det är lätt att blanda ihop i det här ämnet.

Blanda ihop vad då? Tre olika saker som alla kallas ungefär samma sak. En legitimation i telefonen. Men de har olika regler, olika datum och olika utfärdare.

Det låter som en meny där tre rätter heter nästan likadant. Det slutar alltid med att någon får fel tallrik. Precis så. Och i det här fallet är det gästen som får fel förväntningar.

Då lovar jag att säga till när jag själv blandar ihop dem. Rätta mig gärna, båda två. Det gör jag med glädje. Det är det närmaste en sommelier kommer att få rätta en programledare.

Då tar vi dem en i taget. Först den som många har hört talas om i höst. Vad är Sverige ID? Statens egen e-legitimation.

Regeringen gav Polismyndigheten uppdraget att ta fram den. Riksdagen har beslutat om lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering. Polisen beskriver den som en e-legitimation på den högsta säkerhetsnivån. För svenska medborgare är den knuten till det nationella id-kortet och man hanterar den genom en app som man laddar ner i mobilen.

Polisen skriver också, och det är lätt att missa, att Sverige ID är en e-legitimation men inte ett id-kort. Kortet är det fysiska dokumentet. Sverige ID är en e-legitimation som är knuten till kortet. Och så det datum som alla har noterat.

Den första december 2026 kan man börja söka den. Söka alltså. Den som söker då har ju inte fått sitt kort än. Det är knappt sju veckor dit.

Ja, och det är något som lätt blir fel i rubrikerna. Den dagen öppnar ansökan. Min slutsats är att ingen har hunnit få sitt kort då eftersom polisen anger cirka sex arbetsdagar för att hämta ett id-kort. Sak nummer två.

Det digitala id-kortet i Bank-ID appen. Det kom inte i höst. Enligt Bank-ID själva har det funnits sedan 2023. Det bygger på ett pass eller ett nationellt id-kort som man redan har.

Och sak nummer tre. EU:s digitala identitetsplånbok. EU kräver att varje land ska erbjuda en sådan plånbok. Kommissionen skriver att det ska ske senast i slutet av 2026.

Något exakt dagsdatum ger jag inte för det står inte i klartext i förordningen. Sveriges version byggs av DIGG, Myndigheten för digital förvaltning. Enligt DIGG:s tidplan som uppdaterades i slutet av september finns en första version i en testmiljö i december i år. Under 2027 ska den svenska plånboken fungera som e-legitimation med Sverige ID som grund.

Och hur går det med EU-kravet om slutet av 2026? Enligt DIGG:s tidplan når den statliga plånboken EU:s krav först 2028. En certifierad europeisk plånbok finns på plats 2029. Båda årtalen är senare än det datum kommissionen nämner.

DIGG skriver också att andra länder kan erbjuda certifierade plånböcker före Sverige. Vad det betyder för EU-kravet har jag inte hittat något om. Vad är en plånbok i det här sammanhanget? Jag tänker på något man har i fickan med kort i.

Bilden är inte helt fel. Förordningen beskriver det som något där man kan lagra, välja och dela uppgifter om sig själv under egen kontroll. Det ska dessutom i lämpliga fall fungera på plats även utan uppkoppling till nätet. Poängen är att man själv väljer vilka uppgifter som delas.

Så plånboken ska vara till för den som visar, inte för den som tittar. Så tre saker. Statens e-legitimation som man söker hos polisen, ett digitalt id-kort som bygger på ett pass eller id-kort man redan har och en EU-plånbok som är på väg. Och i fortsättningen säger jag vilken av de tre jag menar så att ingen i kön får fel tallrik.

Ett litet test så att jag vet att vi är med. Rickard, vilket datum öppnar ansökan om Sverige ID? Den första december 2026. Och kan jag då gå in i receptionen och visa det den dagen?

Nej, den dagen kan man börja söka hos polisen och svenska medborgare ansöker då om ett nytt id-kort som de får några dagar senare. Vad man sedan kan göra med det i en reception vet jag inte. Två rätt av två, du klarar tentan. Och vilken av de tre sakerna ligger redan i Bank-ID-appen?

Det digitala id-kortet. Enligt Bank-ID själva sen 2023. Då kan ingen få fel tallrik av oss. Tillbaka till siffran från början, nittiotre procent.

Betyder det att alla är redo? Det är den slutsatsen man ska vara försiktig med. Siffran gäller de som är arton år eller äldre. Frågan var om man under de senaste tolv månaderna hade nyttjat mobilt Bank-ID.

Den mäter om man har gjort det, inte om man har det eller kan det. Det är dessutom en enkät. Folk svarar utifrån vad de minns. Jag skulle ta den som en bra uppskattning, inte som ett facit.

Och i samma undersökning finns en uppdelning på ålder som jag tycker är viktigare än huvudsiffran. Bland dem mellan arton och sextiofyra år hade en procent inte nyttjat mobilt Bank-ID senaste året. Bland dem mellan sextiofem och sjuttiofem var det åtta procent. Och bland dem som är sjuttiosex år eller äldre?

Trettiofyra procent. Internetstiftelsen skriver själva att var tredje av de äldsta inte hade nyttjat det. Från en procent till trettiofyra. Och bland alla som är arton år eller äldre är det sju procent som inte hade nyttjat det senaste året.

Rapporten skriver att i princip alla av dem är sextiofem år eller äldre. Men jag vill säga vad trettiofyra procent inte betyder. Det betyder inte att var tredje av de äldsta saknar telefon. Frågan gällde om man hade nyttjat mobilt Bank-ID senaste året och siffran säger inte varför man inte hade gjort det.

Internetstiftelsen ger själva en förklaring. De skriver att det hänger samman med att de äldsta inte är ute på nätet i samma utsträckning som övriga i befolkningen. Det är rapportens tolkning, ingen mätning av orsaken. Går det att lita på siffran för just de äldsta?

Undersökningen görs i en panel som rekryteras slumpmässigt och svaren viktas mot befolkningsstatistik. Personer som sällan eller aldrig använder internet, nästan alla sextiofem år eller äldre, var underrepresenterade i panelen. Därför kompletterades den med telefonintervjuer och svaren viktas också mot hur ofta man använder internet. Internetstiftelsen skriver ändå själva att undersökningar som den här når den del av den svensktalande befolkningen som är på nätet och kan svara via telefon eller webb.

Undersökningen når inte de som har svårt med svenska, har demens eller av andra skäl inte kan svara. Hur mycket det påverkar siffran för de äldsta anger rapporten inte. Då har vi en siffra som ger en riktning men ingen exakt andel. Det räcker för mitt argument, men jag ska inte säga mer än det.

Och hur många av alla vuxna hade nyttjat det varje dag? Bland alla som är arton år eller äldre, sextioåtta procent. Nära sju av tio alltså. Bank-ID för inloggning finns alltså redan i telefonen.

Frågan är om en legitimation man visar upp också fungerar där, ute bland människor. Den som har stått i matsalen vet att det är skillnad på en sak som fungerar vid ett skrivbord och en sak som fungerar när det är fullt. Henrik, vi stannar vid Sverige ID. Hur går det till att få det?

Man söker hos polisen personligen och man lämnar ansiktsbild och fingeravtryck. Det står i lagen och det gäller även giltigheten. Som huvudregel fem år och tre år för den som inte har fyllt tolv. Svenska medborgare får ett nytt nationellt id-kort.

Folkbokförda utan medborgarskap får ett id-kort utan resefunktion. Äldre id-kort går inte att koppla, skriver polisen. Och vad kostar det? För svenska medborgare är det id-kortets avgift som gäller.

Enligt förordningen om nationellt identitetskort blir den femhundra kronor från den första december mot fyrahundra tidigare. För en svensk medborgare blir det femhundra kronor och minst två besök hos polisen. Ett för ansökan och ett för att hämta kortet. För den som har både tid och telefon är det en enkel sak, men det är ändå en tröskel och den ligger före allt annat.

Och telefonen? Mobilappen är det enda som godkänns. Men polisen skriver att den som inte har en egen mobil kan låna en väns mobil och ange kortets CAN-nummer som kopplar kortet till just den telefonen. Så kravet är en mobil med appen, men inte nödvändigtvis en egen.

Så läser jag det också. Vem kan få det? I huvudsak svenska medborgare och folkbokförda utan svenskt medborgarskap. Åldersgränsen är det år man fyller nio.

Och vad kan man göra med det? Polisen skriver att man kan identifiera sig och logga in på digitala tjänster. Första exemplet är polisens egna Mina sidor, där man till exempel kan boka tid för pass. Fler tjänster ska tillkomma efter hand i samarbete med DIGG.

Och i en reception, i en dörr, vid ett paket? Jag har inte läst något om det. Polisens beskrivning handlar om digitala tjänster. Går Sverige ID att visa vid en kontroll öga mot öga?

Går det att visa bara en uppgift, till exempel ålder? Det har jag inte hittat något om. Det är en lucka och jag tänker inte gissa. Då är det bra att någon säger det rakt.

Det är just där frågan om hotellgästen avgörs. En sak till som lugnar mig lite. Polisen skriver att Sverige ID inte ska ersätta de e-legitimationer som redan finns. Då behöver ingen byta bara för att statens variant kommer.

Det stämmer och det är värt att säga högt. Den som redan har det som fungerar för henne behöver inte göra något den första december. Men det betyder inte att frågan i receptionen är löst. Nej, och här tror jag att många blandar ihop två helt olika situationer.

Att logga in på en tjänst är att en maskin frågar. Att visa upp sig i en dörr är att en människa frågar. Samma legitimation kan fungera i den ena situationen och inte i den andra. Det är hela titelfrågan i en mening.

Maskinen frågar på ett sätt, personalen vid disken frågar på ett annat. Gästen vid disken frågar oftast var toaletten finns. Den frågan kommer alltid först. Legitimationen kommer på andra plats.

Då till det som faktiskt är gjort för att visas upp. Det digitala id-kortet i Bank-ID-appen. Enligt webbplatsen för Bank-ID aktiverar man det digitala kortet med ett giltigt svenskt pass eller nationellt id-kort och en mobil med mobilt Bank-ID som kan läsa av kortet. Man väljer själv om man vill ha det.

Det digitala kortet får samma bild som passet eller id-kortet det bygger på och i regel samma giltighetstid. Den som kontrollerar kan, enligt samma sida, i vissa fall jämföra informationen och bilden med dig. Personen kan också behöva trycka på skärmen på din telefon eller scanna en kod som rör sig på skärmen. Bank-ID skriver också att det digitala kortet inte gäller som pass utomlands.

Och där hörde ni något. Jämföra informationen och bilden med dig. Även med ett digitalt kort är det i vissa fall en människa som tittar. I vissa fall.

I andra fall scannar kontrollanten en kod, vilket Bank-ID kallar det säkraste sättet. Var fungerar det digitala kortet enligt Bank-ID? Enligt Bank-ID själva fungerar det bland annat vid paketutlämning, på apotek och på flera ställen inom vården. Det är Bank-ID:s egna uppgifter.

Jag har inte hittat något datum för dem och någon oberoende mätning av hur många som nyttjar det har jag inte heller hittat. Bank-ID skrev dessutom i augusti att man i valet i september skulle kunna identifiera sig i vallokalen med det digitala id-kortet. Enligt Bank-ID scannar en röstmottagare då koden. Och samtidigt skriver polisen att det digitala id-kortet från Bank-ID inte gäller som legitimation för någon typ av identifiering hos Polismyndigheten.

Den sidan granskades i januari så läget kan ha ändrats. Det säger mig att polisen bestämmer vad polisen tar emot. Det är ett exempel på att samma kort kan tas emot på ett ställe och inte på ett annat, enligt de uppgifter vi har. Nu går vi igenom det regelverk vi har hittat.

Det här är allmän information och ingen juridisk rådgivning. Enligt tredje kapitlet i alkohollagen ska den som lämnar ut alkoholdrickor försäkra sig om åldern, men lagen säger inte vilken legitimation som ska visas. Lagen säger att man ska veta, den säger inte hur. För hotell finns en bestämmelse i sjätte kapitlet i utlänningsförordningen.

Den som driver hotell ska se till att gäster som är utlänningar, alltså inte svenska medborgare, fyller i ett registreringskort. Samma gäster ska också styrka sin identitet med en giltig legitimationshandling. Det kan finnas undantag och jag går inte in på dem. Och där finns en fråga som ingen har svarat på i det jag har läst.

Räknas en digital legitimation som en giltig legitimationshandling? Utlänningsförordningen definierar inte begreppet. Hur ska ett hotell ta emot en gäst som bara har en digital legitimation från ett annat EU-land? Det vet jag inte och jag har inte hittat något svar.

Det är en fråga som ställs vid disken, inte i lagtexten. Varför är den frågan särskilt känslig på ett hotell? Den som har jobbat med gäster vet att incheckningen är ett av de få tillfällen då man ber en främling om något privat. Gästen ska ändå känna sig välkommen.

Hur man ber och hur man tar emot svaret säger nästan lika mycket som själva kontrollen. Och därför borde själva kontrollen vara så kort och smärtfri som möjligt. Det är mitt argument för att visa bara det som behövs. Nu tror jag att vi närmar oss det ni inte är överens om.

Så jag ställer frågan rakt ut igen. Räcker telefonen som legitimation? Min tolkning är att utvecklingen går mot digital legitimation och då tänker jag särskilt på EU:s plånbok. Det finns ett skäl som får för lite uppmärksamhet.

Ett plastkort visar det som står på det hela tiden för alla som tittar. Behöver den som kontrollerar bara veta att du är över en viss ålder får den personen ändå se mer än så. EU:s regler för plånboken kräver att det ska vara möjligt att visa en del av uppgifterna istället för alla. Jag pratar nu om EU:s plånbok.

Jag pratar inte om Sverige ID och inte om det digitala ID-kortet i Bank-ID-appen. Men det är dit utvecklingen går och den är bättre för den som blir kontrollerad. Som att visa upp vinet och inte hela källaren. Där fick du en bättre bild än jag hade.

Och det andra skälet som jag ser det. En kontroll med blotta ögat, i dålig belysning, sent på kvällen och med en kö bakom sig är en av de svagaste länkarna i dag. En kontroll som en maskin gör är mindre beroende av ljus och trötthet. Rickard?

Det första skälet är ett argument jag inte kan bortförklara. Ett plastkort lämnar i regel ut mer än den som kontrollerar behöver. Men det jag tycker är fel är tanken att skärmen bara skulle ersätta ögat. Den som har stått i matsalen vet att man läser gästen innan man läser kortet.

Hur personen står, hur hon tittar tillbaka, om något inte stämmer. Att visa legitimation i en dörr eller i en reception är också ett möte mellan två människor. Vad är det man läser när man läser en människa vid en dörr? I matsalen är det nästan alltid så att de små sakerna säger mest.

Om blicken håller, om handen är stadig, om personen tycker att frågan är rimlig eller tar illa upp. Kortet svarar på en fråga. Människan svarar på tre till. Det är en fin beskrivning, men jag vill veta vad man gör med den.

En stadig hand är inget bevis för ålder. Nej, det är därför kortet finns. Men det är samtalet som avgör om man släpper in eller ber någon vänta en stund. Jag ser kortet som ett stöd för omdömet och inte som en ersättning för det.

Och jag ser omdömet som något som blir bättre när underlaget blir bättre. Ett underlag som visar precis det som behövs är bättre än ett som visar allt. Men det kan du göra även om legitimationen ligger i telefonen. Du tittar på gästen precis som förut.

Du gör det om du har tid och om kontrollen fortfarande är något du gör med människan och inte med skärmen. Jag tror att risken med en kod som ger ja eller nej är att blicken flyttar sig. Det är min tolkning och jag har ingen mätning på det. Det är ärligt och jag har ingen mätning på motsatsen.

Och sedan det som jag tycker att du, Henrik, inte kan svara på. För svenska medborgare kräver Sverige ID både ett nytt ID-kort och en mobil med appen. Tröskeln är inbyggd. Den som inte hinner till polisen riskerar att hamna utanför från början.

Det gör också den som inte vill ha en app och den som är sjuttiosex år eller äldre och inte har nyttjat mobilt bank-ID. Det är min bedömning. Det håller jag med om. Tröskeln finns.

Och jag har inte hittat någon uppskattning av hur många äldre som kommer att söka Sverige ID eller klara appen. Men en tröskel betyder inte att utvecklingen mot digital legitimation är fel. EU:s förordning säger att plånboken ska vara frivillig och kostnadsfri och att tillgången till tjänster inte får begränsas eller onödigt försvåras för den som inte tar den i bruk. Det ska fortfarande gå att få tillgång till offentliga och privata tjänster med andra befintliga medel.

Det tycker jag låter bra och jag tror på det. Men det är EU:s plånbok och den finns inte i Sverige än. Vad en reception ska göra när en gäst står där utan telefon vet jag inte. Det har inte jag heller.

Hur den regeln ska tolkas vid en enskild disk har jag inte hittat någon vägledning om. Jag har en tankelek åt er. Vad hade hänt om ett hotell eller en krog bestämde sig för att bara ta emot legitimation i telefonen från och med imorgon? Då hade någon fått vända i dörren.

Hur många det skulle bli vet jag inte, för såvitt jag vet finns ingen mätning av hur ofta gäster nekas på grund av hur legitimationen ser ut. Varken på krogar eller på hotell. Min bedömning är att telefonen blir det vanligaste sättet och att frågan då blir vad man gör för de som inte har den med sig. Det är min fråga också.

Skillnaden är att jag vill att svaret ska vara en människa som tar sig tid. Inte ett undantag som bara finns i en pärm. Rickard, vad gör man då med en gäst som inte har någon telefon? Den som har jobbat i servering vet att regler på papper sällan löser en sådan stund.

Man frågar vänligt vad gästen har för legitimation. Man ber om en annan legitimation. Man ber någon vänta en minut. Inom de regler som gäller naturligtvis.

Det här är bara exempel, inte juridisk rådgivning. Om det går att undvika vänder man helst ingen i dörren bara för att en rutin säger så. Och där tror jag att tekniken kan hjälpa. Om den ger receptionisten fler alternativ och inte färre.

Fler alternativ är bättre än färre, ja. Men det avgör inte vem som får bestämma när alternativen tar slut. Så är den mänskliga kontrollen en rättighet eller ett undantag? Jag tycker att ett undantag med bra rutiner är rimligt.

Och jag tycker att den ska vara en rättighet för gästen. Finns det något som avgör det? Det närmaste är EU-regeln om att tillgången till tjänster inte får begränsas eller onödigt försvåras för den som inte tar plånboken i bruk. Men den gäller plånboken.

Någon lag som säger att du har rätt till en människa som tittar på dig har jag inte hittat. Då får det avgöras vid disken som så mycket annat. Det låter som en rätt vanlig kväll i matsalen. Då spolar vi fram till den första december.

Tisdag eftermiddag, samma reception, samma regn. Vad kan gästen med telefonen visa upp då? Med Sverige it troligen ingenting eftersom upphämtning av ett kort tar cirka sex arbetsdagar. Med det digitala ID-kortet i Bank-ID-appen kan han visa upp något om han redan har aktiverat det.

Och med EU-plånboken ingenting, för enligt DIGG:s tidplan finns en första version i en testmiljö först i december i år. Och plastkortet, det glömmer vi lätt för vi pratar om allt utom kortet vi redan har. Det var en bra påminnelse. Min bedömning är att det vanliga kortet finns kvar länge.

Jag har inget belägg för hur länge. Min bedömning är att plastkortet fortfarande är det flest kan visa upp utan att tänka på det. Då samlar vi det ingen har mätt. Jag har en lista.

Det första är att ingen primärkälla jag har läst beskriver att Sverige ID kan visas vid en kontroll i reception, i en dörr eller vid ett paket. Det andra är att jag inte har hittat någon mätning av hur ofta krogar eller hotell nekar gäster på grund av hur legitimationen ser ut. Och jag har inte hittat någon uppskattning av hur många äldre som kommer att söka Sverige ID eller klara appen. Dessutom finns det ingen oberoende mätning av hur många som nyttjar det digitala ID-kortet i Bank-ID-appen.

Bara bolagets egna uppgifter. Det är mycket vi inte vet än. Värt att komma ihåg nästa gång någon säger att det här redan är löst. Vilken lucka skulle ni helst vilja ha stängd?

Jag skulle vilja veta om Sverige ID går att visa upp öga mot öga och i så fall vad den som kontrollerar ser på skärmen. Det avgör nästan hela frågan i receptionen. Och jag skulle vilja veta hur många gäster som vänds i dörren i dag för att de har fel sorts legitimation. Utan det talet pratar vi om en risk som vi inte kan mäta.

En fråga till er båda. Om den som driver ett litet ställe bara hinner göra en enda sak efter det här avsnittet, vad ska det vara? Ta reda på vilka legitimationer ni tar emot i dag och skriv ner dem så att alla i laget svarar likadant när en gäst frågar. Bestäm vem som avgör när en gäst inte har någon av dem och se till att den personen har stöd när det blir obekvämt.

Och en sak man helst ska låta bli? Att gissa. Det vi har pratat om i dag har flera luckor och en lucka är ingen regel. Och att uppfostra gästen i kön.

Den som står där har ofta redan hunnit känna sig granskad. Och den som vill läsa själv? Polisens webbplats har en sida om statlig e-legitimation. Sök på Sverige-dinde-i-dinge-d.

Där står att man kan ansöka från den första december tjugonde tjugosex och hur man bokar tid. Hos Digg finns en sida om plånboken med tidplanen. Gästen i receptionen står kvar med sin telefon. Kön bakom honom växer.

Receptionisten tittar på skärmen och sen på honom. Räcker telefonen som legitimation? Svaret beror på vilken av de tre sakerna vi pratar om. Det digitala ID-kortet i Bank-ID-appen går att visa upp enligt Bank-ID själva, men inte överallt.

Sverige ID går att söka om knappt sju veckor och vad det duger till i en reception har jag inte hittat något om. EU:s plånbok är på väg med regler om att visa bara det som behövs. Och Henrik och Rickard är inte överens. Henrik menar att utvecklingen går mot digital legitimation som EU:s plånbok eftersom ett plastkort visar mer än den som kontrollerar behöver.

Han menar också att en maskinell kontroll är mindre beroende av ljus och trötthet. Rickard menar att en kontroll också är ett möte mellan två människor och att den som inte har telefonen eller appen inte ska hamna utanför. Om den mänskliga kontrollen blir en rättighet eller ett undantag kan ingen av dem avgöra och jag har inte hittat något svar på det heller. Jag kan inte avgöra det och jag tycker att det är ärligare att säga det.

Inte jag heller. Tack Henrik för att du kom hit. Tack själv. Nu ska jag gå och leta efter mina fickor.

Nästa vecka väntar en ny fråga. Jag säger inte vilken, men ta med något att anteckna med. Tack för att ni lyssnade på gästen först. Olivia är en AI och alla röster här är AI-genererade, även min.

Henrik är en gestaltad röst och ingen verklig person. Vi har kontrollerat siffrorna mot de källor vi hittade och där underlag saknades sa vi det. Allt här är allmän information och ingen juridisk rådgivning