Ska agenten få köpa åt dig?

[musik] Tänk dig ett litet café strax före sex en onsdagsmorgon. Ugnen surrar, det luktar nybakat bröd och kaffe och på disken ligger en telefon med skärmen nedåt. Appen på den är stängd. Ändå händer det saker.

Någonstans ute på nätet sitter något och jämför priser hos grossister, fyller i ett formulär och gör i ordning en beställning. Ägaren står med händerna i degen och har inte rört telefonen. Beställningen väntar på ett ja och inget annat. Det kan låta som en framtidsdröm, men den som har stått bakom en disk vet att det som tar tid sällan är det svåra.

Det är det tråkiga. Jämföra, fylla i, vänta på svar, ringa igen. Det är sånt en agent som surfar är byggd för att ta över. En agent som arbetar åt dig medan du gör något annat är ingen chattruta längre.

Den går ut på nätet med ditt namn. Och det är ingen teknisk fråga. Det är en fråga om förtroende. Vem litar du på så mycket att den får göra saker i ditt namn när du inte tittar?

Det här är ingen framtidsdröm. Metas egen sida säger att deras personliga agent heter Muse. Den lanserades den åttonde september 2026, först i USA. Och den fortsätter arbeta även när appen är stängd.

När vi spelar in det här i slutet av oktober finns det enligt bolagens egna sidor agenter som gör mer än att svara. Vad de gör, vad de får göra på egen hand och vad som ligger kvar hos dig, det ska vi reda ut i dag. Välkomna till Gästen först. Jag heter Olivia och det här är onsdagens avsnitt.

Med mig har jag Rickard Wilhelmsson. Hej Rickard. Hej Olivia. Jag tycker att vi börjar med frågan om vems namn som står på notan. [skratt] Och vi har en medverkande i dag, Louise.

Louise driver ett litet café och sköter caféets Instagram själv. Välkommen, Louise. Tack för att jag fick komma. Det är jag som lägger ut allt, så jag vill gärna veta var gränsen går för vad en agent ska få göra.

Jag har inte provat de här produkterna. Jag utgår från vad bolagen själva skriver och från vad jag som caféägare skulle vilja kunna godkänna. En sak till innan vi börjar. Det vi säger om produkterna bygger på bolagens egna sidor som de ser ut när vi spelar in det här i slutet av oktober.

Sådant ändras snabbt. Att något finns i dag är inget löfte om imorgon. Vi tar inte parti för någon leverantör och vi nämner inga priser. Det är allmän information, inte råd om vad just du ska välja.

Börja med det grundläggande, Rickard. Vad är det som skiljer en agent som surfar från en chattruta? Som jag ser det finns det tre nivåer. Att svara, att förbereda och att göra.

Ett svar kan du läsa och kasta. Ett förberett underlag kan du granska, men en handling ligger kvar med ditt namn på. Och det är den tredje nivån som gör mig lite nervös. Jag vet vad jag skulle vilja ha hjälp med.

Att slippa göra tolv saker på en gång, men jag vill fortfarande vara den som bestämmer. Tolv saker på en gång. Det känner nog varenda ägare igen. I en sal är det svåraste sällan en enskild sak.

Det är att hålla ihop allt på en gång, mellan borden, baren och kassan. Men den som lämnar över en uppgift lämnar inte över ansvaret och det är den skillnaden vi ska tala om. Så jag lånar ut mina händer, men namnet är fortfarande mitt. Det kunde ha stått på en skylt i kassan.

Då tar vi Muse först. Såhär beskriver Meta den. Meta skriver att det är en personlig AI-agent som gör jobbet åt dig. Den kan öppna en webbläsare, fylla i formulär och förhandla.

Den finns i en egen app och i WhatsApp. Förhandla? Med vem då? Meta skriver att agenten kan förhandla åt dig.

Hur en förhandling går till skriver Meta inte i inlägget, så mer än så vågar jag inte säga. Då tar jag det som något bolaget säger att den kan. Hur det ser ut i praktiken vet jag inte. Då kommer frågan som varje svensk lyssnare ställer.

Kan man få den här? Enligt Metas egna sidor har Muse släppts först i USA. Enligt Metas inlägg har också några få länder tillkommit i oktober. Metas hjälpsida skriver att tjänsten är i en begränsad testfas och inte finns på alla platser ännu.

Något besked om Sverige eller EU har vi inte hittat på Metas sidor. Så än så länge är det något jag kan förstå, men inte något Meta har sagt att jag kan få. Och det är ändå värt att förstå eftersom frågorna är desamma, oavsett vilken agent man till slut använder. Det är lite som att lära sig läsa en meny innan man har bestämt sig för var man ska äta.

Och vad får Muse göra på egen hand? Där är Meta ganska tydlig. Meta skriver att Muse som standard frågar innan den gör något känsligt, som att skicka ett mejl eller göra ett köp. Den som tar tjänsten i bruk väljer själv om agenten bara får läsa mejl eller också får skicka dem.

Man kan också välja att alltid tillåta vissa handlingar, till exempel att skicka mejl. Vid köp skriver Meta att den frågar varje gång. Den uppdelningen tycker jag om. Att läsa min inkorg är en sak.

Att skriva i mitt namn är en helt annan. Det är inte likvärdiga handlingar. Att läsa är lättare att backa från än att skicka. Ett skickat mejl, en publicerad bild och ett genomfört köp går inte att ta tillbaka på samma sätt.

Därför är det klokt att börja med att bara läsa. Men även att läsa är ett beslut. I en inkorg finns andras personuppgifter, till exempel gästers och leverantörers. Och det är du som driver verksamheten som ansvarar för dem.

Och att den finns i WhatsApp gör att den känns närmare vardagen än en helt ny app. Meta skriver också att agenten arbetar på en egen molndator. På samma dator körs en separat granskande agent och enligt Meta går ingenting ut på nätet utan att den godkänner det. Meta skriver att man kan be Muse i chatten att stoppa eller ångra vissa saker.

Själv kan man ta över webbläsaren, ändra åtkomsten eller koppla bort en tjänst. Det låter som en vakt som står bredvid den som handlar. Men jag kan inte avgöra om vakten är bra. Jag kan bara konstatera att Meta skriver att det finns en.

Det är Metas beskrivning av hur det är byggt. Hur väl något fungerar i praktiken kan ingen beskrivning visa, varken Metas eller någon annans. De två sakerna håller jag isär. Det håller vi med om.

Och Meta skriver själv i sin säkerhetstext att dolda instruktioner, alltså text på nätet som försöker styra agenten, är ett öppet problem i branschen. Meta skriver också att Muse ibland kommer att göra misstag. Då till den del av Muse som är gjord för småföretag. Meta släppte den delen den 29 september.

Enligt Meta kan den kopplas till bland annat Facebooksidor, Instagramanalys och annonskonton. Meta skriver att ingenting publiceras, skickas eller kostar pengar utan ditt godkännande. Där lyssnar jag extra noga för det är precis min vardag. Instagram, bilder och lite annonsering.

Tänk dig det här. Agenten tittar på caféets Instagramsiffror och föreslår en kampanj. Vad vill du kunna godkänna, Louise? Allt.

Varje inlägg innan det publiceras och varje krona i annonsbudgeten innan den spenderas. Jag vill se texten, bilden och vem som ska se annonsen. Och jag vill kunna säga nej utan att hela veckan måste planeras om. Det är en bra tumregel för hela avsnittet.

Förslag får komma fritt. Publiceringen och pengarna kräver ett ja. Och det ligger nära det Meta skriver. Men kom ihåg att Meta på sidan om den delen nämner USA och Kanada.

Jag kan alltså planera min kampanj i fantasin, men inte i appen såvitt jag förstår. Nästa spår är Google. I Gemini-apparna finns en funktion som heter Uppgifter och enligt Googles hjälpsida kan den utföra saker i flera steg och köra dem på schema i bakgrunden. Den kan nå Gmail, kalender, drive, dokument och kalkylark.

Den kan också styra en webbläsare, antingen Chrome på din egen dator eller en webbläsare som körs i molnet. På mobilen är det molnwebbläsaren som körs och den kan också köras om du har stängt av enheten. Med ditt tillstånd kan den också logga in med sparade inloggningar. Sparade inloggningar?

Det är meningen jag stannar vid. Det gör jag med. Google skriver att tjänsten pausar före utskick, ändring och radering av data, köp, finansiella transaktioner, formulär och inloggning med Google. Att dela känslig information som hälsa, ekonomi eller id-nummer kräver alltid ett ja, även om du har valt tillåt alltid.

Det finns ett undantag som Google själv redovisar. Massändringar i Googles vanliga att göra-lista kan göras utan att Gemini frågar. Pausen före inloggning är rimlig. Om agenten ska gå in någonstans med din identitet är det där du vill få frågan.

Det är också intressant att undantaget står där. Som jag ser det betyder det att en lista över vad agenten frågar om samtidigt är en lista över vad den inte frågar om. Alltså, läs även listan över vad som kräver godkännande, för där står undantagen. Och schemat.

Jag kan alltså ha en uppgift som körs medan jag står i caféet och stänger kassan. En uppgift på schema är ett återkommande ja. Du godkänner inte en gång, du godkänner ett mönster. Det är lätt att glömma att man har sagt ja till något som körs varje vecka.

Och om man vill stoppa? Google har en stoppknapp och ett läge där du tar över uppgiften själv. Schemat kan pausas och om du nekar, ett steg avbryts försöket. Googles sida säger också att tjänsten är experimentell, att högst femton uppgifter kan pågå samtidigt och att den kräver ett privat Google-konto, inte ett jobbkonto eller skolkonto.

Du måste ha fyllt arton och det krävs en av Googles betalnivåer. Och i Sverige? Enligt Googles hjälpsida är tjänsten inte tillgänglig i EES. Sverige är med i EES, så det är vår slutsats att den inte finns här.

Googles sidor beskriver tillgängligheten lite olika, så kontrollera själv vad som gäller när du lyssnar. Google skriver också att tjänsten kan påverkas av dolda instruktioner på webbsidor och i mejl och att skydden inte garanterar skydd mot alla risker. Agenten läser en sida för att ta reda på något åt dig. Om det på sidan finns text som riktar sig till agenten och inte till dig, kan agenten ta den på allvar.

En människa som läser en prislista ser en prislista. En agent kan läsa en dold uppmaning och följa den. Så en sida kan innehålla en mening som varken jag eller mina gäster någonsin ser. Google beskriver risken som möjlig.

Jag har ingen incident att peka på och jag påstår inte att det har hänt. Men att risken beskrivs av bolaget självt är en anledning att ta godkännandet på allvar. Tredje spåret är en webbläsare. Perplexity Comet är en webbläsare med inbyggd AI, gjord på samma grund som Chrome och den finns för både dator och mobil.

Perplexity skriver att den är öppen för alla sedan den andra oktober 2025. Och den kan alla få? Enligt Perplexity är den öppen för alla. Vilka funktioner som finns i Sverige har vi inte kontrollerat.

Och en webbläsare som agerar åt dig är ute på nätet där du redan är inloggad, precis som i de andra spåren. Perplexity skrev i oktober 2025 att Comet pausar före mail och meddelanden, före ändringar i kalendern och före en slutlig beställning. Den pausar också innan den fyller i något som den inte redan vet, även när inget misstänkt har upptäckts. Enligt en av Perplexitys hjälpsidor frågar den alltid innan den kopplar upp sig mot ett konto, till exempel Gmail.

Man kan också begränsa vad den får göra. Perplexity skriver om reglage för historik, navigering och interaktion och enskilda sajter kan blockeras. Exemplet de ger är en bank. Enligt Perplexity har Comet aldrig tillgång till dina lösenord eller betaluppgifter.

Det är Perplexitys beskrivning och vi har inte prövat den. Banken som blockerad sajt. Det skulle jag göra först utan att tveka. En webbläsare är där jag redan är hela dagen.

Beställningar, bank, Instagram, allt. Därför förstår jag varför man vill lägga en agent just där. Det är en skillnad mot en app som sitter i ett eget rum. En webbläsaragent går in igenom samma dörrar som du.

Då blir frågan vilka dörrar du lämnar olåsta åt den. Perplexity skriver om fyra lager mot dolda instruktioner. Ett filter som sorterar, strukturerade instruktioner, bekräftelse och notiser. Hur varje lager fungerar kan vi inte säga, men bekräftelsen, alltså ditt ja, är ett av dem.

Och Perplexity skriver att dolda instruktioner fortfarande är ett olöst problem i hela branschen. Det är fritt översatt från ett blogginlägg i oktober 2025. Google skriver att skydden inte garanterar skydd mot alla risker. Perplexity kallar dolda instruktioner ett olöst problem och Meta skriver att det är ett öppet problem i branschen.

Det är tre olika formuleringar av samma sak. Att alla tre säger det öppet är, som jag ser det, en ärlig utgångspunkt. Vi prövar det mot några scenarier. Första scenariot: Tänk dig att du vill jämföra grossistpriser på tio varor och att prislistorna ligger på sidor som vem som helst kan läsa.

En webbläsaragent går igenom dem och gör en tabell. Det skulle jag vilja ha, men jag vill kontrollera några av priserna själv, stickprov, och jag vill att varje beställning väntar på mitt ja. Och jag vill veta vilken sida varje pris kommer från så att jag kan klicka dit. Jag vill inte vakna och se att agenten har beställt ett ton mjöl för att det råkade vara rea. [Skratt] Det är just den sortens morgon som godkännandet ska förhindra.

Priset kan du stickprova och beställningen kan du hålla tillbaka. Det är två olika kontroller och man behöver båda. Andra scenariot: Tänk dig att en förfrågan om julbord kommer in. Agenten tar fram underlag, lokaler, leverantörer, det som behövs för att kunna svara.

Varje utskick och varje bokning godkänns av dig. I en sal vet man att ett svar till en gästgrupp är ett löfte. Underlaget får gärna komma från en agent. Löftet ger man själv.

Det gillar jag. Underlag från agenten, löfte från mig. Tredje scenariot: Tänk dig att du ska söka ett tillstånd. Agenten samlar reglerna och dokumenten.

Det är du som skickar in och det som står i ansökan kontrollerar du mot myndighetens egen sida. Där är jag mest försiktig. Myndighetens egen sida är rätt källa och en agents sammanfattning är bara en genväg. Och just där har agenten ett bra jobb, att hitta.

Att ansöka är ett annat jobb. Därför kollar du mot källan innan du skickar. Jag sammanfattar såhär långt. Tre spår: Meta, Google och Perplexity.

Meta och Google skriver, och Perplexity skrev i oktober 2025, att agenten pausar före bland annat köp och utskick. Alla tre ger sätt att styra vad agenten får göra. Och alla tre säger öppet att skydden mot dolda instruktioner inte är fullständiga. Det låter lugnande och oroande på samma gång.

Lugnande att godkännandet finns. Oroande att bolagen själva säger att skydden inte är fullständiga. Och så ska det vara tycker jag. Ingen av dem säger att det är löst och ingen av dem säger att du kan släppa taget.

Nu närmar vi oss det ni tolkar olika. Den går ut på nätet med ditt namn. Men ska den få gå ut med ditt kort också? Louise, du först.

Ja, för små inköp. Meta skriver att Muse kan betala med betalsättet Link. Det skapar ett engångskort och enligt Meta ser agenten inte dina lösenord eller din betalmetod. Min tolkning är att det är något annat än att lämna ut ett vanligt kort.

Rickard, du ser det annorlunda. Jag börjar med villkoren. Olivia, vad står där? Avtalsparten är det amerikanska bolaget Meta Platforms och du måste ha fyllt arton.

Enligt vår läsning lägger villkoren ansvaret på den som tar tjänsten i bruk. Det gäller ekonomisk förlust, de instruktioner man själv ger och att kontrollera det agenten tar fram. Villkoren uppdaterades den åttonde september. Metas integritetstext säger att Meta får använda det du gör med agenten för att träna sin AI och att inställningen är påslagen från början.

Den kan stängas av under inställningar och datakontroller och ändringen gäller även för det som redan har samlats in. Det omfattar både det du skriver och information från kopplade tjänster som mail och kalender när de behövs för att utföra något åt dig. Där står också att det du skriver till agenten inte delas med annonssystemet och att Muse kan minnas sådant du har raderat, men att du kan be den glömma och då gör den det så gott den kan. Vad som gäller i Sverige vet vi inte.

Googles och Perplexitys villkor och integritetstexter har vi inte gått igenom här och de har sina egna regler. Det här är en jämförelse av vad var och en skriver och inte av vem som är bäst eller sämst. Ett engångskort är ett sätt att betala. Det säger ingenting om vem som bär förlusten när agenten köper fel sak.

Enligt villkoren, så som vi tolkar dem, ligger den på dig i förhållande till Meta. Hur det ser ut mot säljaren och mot din betalleverantör styrs av andra regler. Det har du rätt i och där kan jag inte säga emot. Men då frågar jag: Om jag trycker på köp själv efter att agenten har förberett allt, vem bär risken då?

Såvitt jag kan se pekar Metas villkor på mig i båda fallen. Vad vinner jag på att trycka själv? Det du vinner är att du ser vad du trycker på. Den som godkänner, godkänner en sammanfattning som systemet har skrivit och villkoren säger att du bör kontrollera det agenten tar fram.

Är sammanfattningen fel, är godkännandet fel och det är ditt. Där har jag inget bra svar, det erkänner jag. Men det är ett skäl att visa mig mer innan jag trycker och inget skäl att ta ifrån agenten betalningen. Jag vill se vad jag köper, hos vem och för hur mycket.

Och då är engångskortet ett sätt att slippa lämna ut mitt vanliga kort. Det är en bra önskelista, det håller jag med om. Men vi har inte sett hur skärmen ser ut, bara Metas beskrivning av den. Därför drar jag gränsen vid betalning.

Läsa, jämföra och förbereda, gärna. Köpet skulle jag trycka på själv. Och så träningen. Eftersom det är påslaget från början och gäller även det som hämtas från mejl och kalender skulle jag titta på datakontrollerna först av allt.

Där håller jag med dig om reglaget. Det skulle jag också titta efter. Men det löser inte frågan om vem som bär förlusten, så min linje för små inköp står kvar. Och jag vill påpeka att även du bär risken när du trycker själv, Rickard.

Precis som jag. Ja, men då vet jag åtminstone exakt vad jag tryckte på. Louise, vad är ett litet inköp för dig? Det är sånt jag hade köpt utan att fundera en vanlig dag och som inte skulle sänka månaden om det blev fel.

Den gränsen vill jag dra själv. Jag vill inte att en tjänst drar den åt mig. För mig handlar gränsen om kontroll. Ett litet inköp som upprepas varje vecka är inte litet.

Och går något fel varje vecka är det mönstret du behöver upptäcka, inte det enskilda köpet. Vad skulle få någon av er att ändra sig? Om en källa visade att godkända beställningar ofta blir fel och inte går att backa, då skulle jag också vilja trycka själv. Och jag skulle ändra mig om villkoren delade på risken och om jag fick se skärmen själv med vad som köps, hos vem och för hur mycket.

Meta skriver att godkännandet vid köp visar exakt vad som köps varje gång och att engångskortet är låst till en butik och ett belopp. Betalsättet Link har ett köpskydd med returgaranti, men enligt Link gäller det bara den som bor i USA och bara för vissa köp. Allt det där är bolagens egna beskrivningar och ni vill båda ha något mer. En tankelek: Vad händer om godkännandet tas bort helt?

Då är det inte längre ett underlag du granskar. Då är det en handling som sker i ditt namn och den går inte alltid att ta tillbaka. Då skulle jag inte ta agenten i bruk. Jag vill ha godkännandet kvar så att inget viktigt händer utan mitt ja.

Det intressanta är att Meta och Google skriver, och Perplexity skrev i oktober 2025, att agenten ber om godkännande före bland annat köp och utskick. Meta, Google och Perplexity gör det med olika ord, men tyngdpunkten ligger på samma ställe. Och därför är den viktiga frågan vad det är du godkänner. Om en lyssnare bara hinner göra en sak innan den släpper in en agent i sina konton.

Vad är det? Ta reda på vad som kräver godkännande och vad som inte gör det. Googles undantag för massändringar är ett bra exempel på att det finns undantag som man annars missar. Och kolla vem som bär risken.

Titta i villkoren, men mot säljaren och betalleverantören gäller andra regler. Om jag får lägga till en tredje fråga som gäller vilken agent som helst. Vad kan jag stoppa och hur? Ja, för det är där jag blir osäker.

Google har en stoppknapp. Perplexity skriver om reglage och blockerade sajter. Meta skriver att man kan stoppa och ångra i chatten, ta över webbläsaren och koppla bort en tjänst. Det är flera olika sätt och jag vill veta hur snabbt jag kommer åt dem när något ser fel ut.

Och just den frågan väntar vi med. Den är värd ett eget avsnitt. Vad är det vi inte vet? Det ena är Sverige.

Vi har inte hittat något besked från Meta om Sverige eller EU. Det andra är hur väl Metas borttagning av personuppgifter fungerar i praktiken. Meta beskriver den, men den går inte att kontrollera härifrån. För det tredje, hur ofta en godkänd beställning från en agent visar sig vara fel.

Någon mätning av det har vi inte hittat. Och för det fjärde, hur småföretag i Sverige kommer att ta de här verktygen i bruk. Det vet vi inte i dag. Den tredje är den som skulle avgöra vår diskussion och något svar på den har vi inte hittat.

I en sal bygger man förtroende i små steg. Jag tror att förtroendet för agenter byggs på samma sätt, i steg och med möjlighet att backa. Det är min tolkning och den bygger inte på någon mätning. Så tills vidare lägger jag själv ut bilderna på kanelbullarna och den dag jag låter en agent göra något åt mig skulle jag låta den titta på siffrorna först.

Och en sak till som vi inte vet. När eller om Muse och funktionen uppgifter i Gemini kommer hit och i så fall på vilka villkor. Så länge det inte finns något besked får man fortsätta ställa frågorna istället för att vänta på svaren. Vårt tänkta café ligger i halvmörker.

Telefonen ligger kvar med skärmen nedåt, ugnen har slutat surra och en beställning väntar på ett ja som ännu inte har sagts. Den går ut på nätet med ditt namn. När vi spelar in det här i slutet av oktober skriver Meta och Google på sina egna sidor att deras agenter som standard pausar före köp, utskick och betalningar. Perplexity skrev i oktober 2025 att Comet pausar före bland annat mejl och slutlig beställning.

Alla tre säger också att skydden mot dolda instruktioner inte är fullständiga. Louise tolkar det som att engångskortet och ett tydligt ja räcker för små inköp. Rickard tolkar det som att risken ligger på dig i förhållande till Meta och att en människa själv ska trycka på köp. Frågan är fortfarande öppen.

Och jag håller fast vid att jag vill se vad jag köper, hos vem och för hur mycket. Och jag vill själv se skärmen som visar vad som köps och villkor som delar på risken. Vill du höra mer? Lyssna då på nästa avsnitt.

Tack Louise för att du kom hit. Tack själv. Nu ska jag gå och titta på vad jag redan har sagt ja till i de verktyg jag har. Imorgon: Vem kan stoppa agenten?

Godkännandet först, sen köpet. Rösten du hör när jag pratar är en AI-kopia av min egen, gjord med mitt godkännande. Olivia och Louise är också AI-genererade röster och Louise är en gestaltad roll, inte en verklig person. Det vi har sagt är skrivet i förväg.

Exemplen är tänkta scenarier byggda på det bolagen själva skriver. Uppgifterna om bolagen är hämtade ur bolagens egna sidor i slutet av oktober och sådant ändras snabbt. Det här är allmän information, inte juridisk rådgivning.